Kaloriunderskott - Så enkelt men så svårt
Kalorier är det mått på energi som oftast används när vi pratar om mat och förbränning. Kroppen behöver en viss mängd energi, alltså kalorier, för att upprätthålla sina basala funktioner såsom ämnesomsättning och andning. Utöver det förbrukar vi olika mycket energi beroende på hur aktiva vi är. Allt från att läsa en bok till att springa ett maraton kräver olika mängder energi.
Principen för att gå ner i vikt är förrädiskt enkel: ät färre kalorier än du gör av med. Det här är vad som brukar kallas att ligga i ett kaloriunderskott.
De flesta dieter som förespråkas utgår från denna enkla princip. Viktväktarna, 5:2, periodisk fasta, ketodiet, i princip vilken metod du än nämner, syftar till att på olika sätt underlätta att befinna sig i ett kaloriunderskott.
Så vad är problemet? Varför räcker det inte att bara äta mindre?
Problemet med dieter - Kroppen som en termostat
För att förstå vad som händer när kroppen befinner sig i ett kaloriunderskott, och varför dieter ofta inte håller i längden, måste man förstå begreppet homeostas. Homeostas är ett biologiskt begrepp som innebär att kroppen ständigt strävar efter jämvikt. Alla kroppens system har ett slags jämviktsläge som den försöker upprätthålla – det gäller kroppstemperaturen, blodets pH-balans och faktiskt även kroppsvikten.
När det är kallt ute och du fryser triggas processer i kroppen som syftar till att öka förbränningen och frigöra mer värme. Det väcker också beteenden som att huttra, skaka eller söka sig till värme. På liknande sätt fungerar det med vår vikt. Ett komplext samspel mellan hjärnan, mag- och tarmsystemet, kroppens hormoner och våra beteenden förklarar varför det är svårt att hålla vikten över tid.
I början av en ny diet går det ofta fort. Man bestämmer sig för att äta mindre och är noggrann med kaloriräkning, fasta eller vilken metod man nu använder, och ganska snart börjar det ge resultat. Det minskade intaget av kalorier leder till att kroppen börjar förbränna sina fettdepåer och man går ner i vikt.
Efter ett tag blir det dock svårare. Man når en sorts platå. Det är ofta ett tecken på att kroppens homeostas, strävan efter jämvikt, har hunnit ikapp. Det sker till stor del omedvetet. När kroppen märker att vikten minskar sätter hjärnan och hormonsystemet igång olika processer för att försöka få vikten att gå upp igen.
Det kan handla om att kroppen börjar tillverka mer av de hormoner som gör oss hungriga, och mindre av de som gör oss mätta, men också om förändringar i hjärnan som gör att vi sparar mer energi. De delar av hjärnan som styr mycket av hunger och mättnad finns i det som kallas bakhjärnan.
Man kan säga att kroppen fungerar som en termostat. Precis som ett element som slår på värmen när det blir kallt i rummet och stänger av när det blir för varmt, försöker kroppen hela tiden hålla en jämvikt. När vikten går ner tolkar hjärnan det som svält och gör allt den kan för att öka vikten igen.
Det här har att göra med vår evolutionära historia. Under större delen av människans utveckling har mat varit en bristvara. Våra kroppar har därför formats för att äta så mycket som möjligt när mat finns, och lagra energi som fett för att klara perioder av svält. De som inte hade den förmågan överlevde inte i samma utsträckning.
Enkelt uttryckt: våra kroppar tycker inte om att gå ner i vikt. Det är därför det kan kännas så svårt att hålla en diet i längden, man kämpar helt enkelt mot några av kroppens mest grundläggande överlevnadsinstinkter.
Den överviktiga kulturen
Gener och biologi kan förklara mycket, men kulturen och samhället vi lever i påverkar oss förstås också, och i mångt och mycket motarbetar även kulturen våra försök till viktnedgång. Inom viktforskning talar man ibland om att vi lever i en obesogen kultur, eller med ett enklare uttryck: en överviktskultur.
Under de senaste hundra åren har många förändringar i samhället gjort att Sverige, liksom övriga västvärlden, alltmer präglas av en kultur som bidrar till viktuppgång. Det handlar dels om maten vi äter. Teknologiska framsteg och marknadskrafter har lett till att vi har allt fler energirika livsmedel till allt lägre priser, inte minst det som kallas ultraprocessad mat. Det är livsmedel som genomgått omfattande industriell bearbetning. Det behöver inte vara dåligt i sig, men innebär ofta att maten blir mer energität än den annars skulle vara. Exempel på detta är livsmedel som chips, läsk och glass.
Den här utvecklingen har haft många fördelar: maten håller längre och kan berikas med extra näringsämnen eller fibrer. Men det har också lett till mat som är extremt energirik, mycket aptitlig och dessutom billig. När den typen av mat är så lättillgänglig, god och ofta billigare än mer näringsrika alternativ, krävs det stor självkontroll att välja bort den.
Samtidigt har vår kultur blivit allt mer stillasittande. Mycket av det fysiskt krävande arbetet har försvunnit i takt med den tekniska utvecklingen. Internet har dessutom gjort att många jobb kan skötas på distans, ofta stillasittande framför en skärm.
Lägg därtill möjligheten att beställa hämtmat med några knapptryck, eldrivna cyklar och fordon som minimerar vardagsrörelse, och det är lätt att se hur vår moderna livsstil pekar oss i helt fel riktning: ät mer och rör dig mindre.
Fördelen med att kombinera diet och medicinsk viktnedgång
Att gå ner i vikt på ett hållbart sätt enbart med hjälp av diet och livsstilsförändringar är oftast svårt, särskilt för den som redan är överviktig. Man kämpar inte bara mot sina gener och djupt rotade överlevnadsinstinkter, utan också mot en kultur och ett samhälle där förutsättningarna för en hälsosam vikt har försämrats.
De flesta som har försökt gå ner i vikt vet hur svårt det kan vara, och forskningen bekräftar detta. Studier visar att mer än 8 av 10 personer går upp den förlorade vikten igen inom fem år.
Men med hjälp av en ny grupp läkemedel, GLP1-analoger, ser resultaten annorlunda ut. Studier visar att dessa läkemedel, i kombination med livsstilsförändringar, leder till en genomsnittlig viktnedgång på 15–20 % över två år. Som jämförelse ger enbart livsstilsförändringar i genomsnitt 2–3 % viktnedgång under samma tidsperiod.
GLP-1-analoger är alltså betydligt mer effektiva än äldre läkemedel som Mysimba och Orlistat – och fördelarna stannar inte vid vikten. De har också kopplats till en rad andra hälsoförbättringar, bland annat minskad risk för typ 2-diabetes och hjärt-kärlsjukdom.
Vill du veta om medicinsk viktnedgång i kombination med livsstilsförändringar kan vara aktuellt för dig? Fyll i vårt formulär och boka ett kostnadsfritt bedömningssamtal här med någon av våra läkare eller sjuksköterskor.
Källor:
.avif)
