Midjemått: ett bättre mått på hälsa än vågen?


Midjemått speglar hur mycket fett som lagras runt bukorganen, det som ibland kallas visceralt fett. Detta är särskilt viktigt eftersom bukfetma är starkt kopplat till ökad risk för bland annat hjärt-kärlsjukdom, typ 2-diabetes och andra sjukdomar, oavsett kroppsvikt.
Till skillnad från BMI fångar midjemåttet fettfördelningen, inte bara totalvikten. En vältränad person med mycket muskelmassa kan ha ett högt BMI men ändå normalt midjemått, medan någon med normalt BMI kan ha ett för högt midjemått. Det är en av anledningarna till att allt fler kliniker och viktminskningsprogram använder midjemått som det viktigaste måttet på framgång, snarare än enbart siffran på vågen.
För att kunna jämföra sitt midjemått med standarder inom forskning och klinisk praxis är det viktigt att mäta på rätt sätt:
Kvinnor och män lagrar fett på olika sätt, vilket påverkar hur midjemåttet bör tolkas. Gränserna för vad som anses vara ett hälsosamt midjemått skiljer sig också mellan könen. Detta beror på att kvinnor och män i genomsnitt har olika längd, kroppssammansättning och fettfördelning. Generellt bör man därför vara mer försiktig när man tolkar midjemått hos kvinnor än hos män.
Midjemåttet delas ofta in i tre kategorier för att uppskatta risken för hjärt- och kärlsjukdom:
Kvinnor:
Män:
Män har ofta har mer visceralt fett naturligt, medan kvinnor tenderar att lagra mer underhudsfett runt höfter och lår, framförallt före klimakteriet.
Studier visar att visceralt fett, det fett som syns i midjemåttet, har ett starkare samband med metabola sjukdomar hos män eftersom män tenderar att lagra mer av detta fett jämfört med kvinnor. Det betyder inte att kvinnor är skyddade. Samma midjemått kan innebära olika risker beroende på kön, kroppsstorlek och kroppssammansättning.
Eftersom kvinnor generellt har bredare höfter och därmed bredare midja kan midjemåttet ibland vara otillräckligt för att bedöma farlig bukfetma. Utöver midjemått används därför ibland midja–höft-kvot, på engelska “waist-to-hip ratio” eller WHR, för att bedöma fettfördelning och hälsorisk. Den beräknas genom att dela midjemåttet med höftmåttet. På så sätt får man en uppskattning av hur stor andel av kroppsfettet som sitter centralt runt buken jämfört med runt höfter och säte.
Exempel:
80 cm midja ÷ 100 cm höft = midja- höft-kvot 0,80
Precis som för midjemått kan man använda midja–höft-kvoten både för kvinnor och män, men gränserna skiljer sig åt.
Kvinnor:
Midja-höft-kvot över ~0,85 → ökad hälsorisk
Män:
Midja-höft-kvot över ~0,90 → ökad hälsorisk
Skillnaden speglar att kvinnor i genomsnitt lagrar mer fett runt höfter och lår, medan män oftare lagrar fett centralt runt buken. När kvoten stiger betyder det att andelen bukfett ökar i förhållande till höftfettet, vilket är kopplat till sämre hälsa.
I klinisk praxis används midjemått oftare än midja–höft-kvot eftersom det är enklare att mäta och följa över tid. Midja–höft-kvoten kan däremot vara ett värdefullt komplement, särskilt för kvinnor, där midjemåttet ibland kan vara missvisande högt och därmed ge en felaktig bild av hälsorisken.
Midjemåttet är ett av de viktigaste måtten när du vill uppnå en hälsosammare livsstil. Mät regelbundet, på samma plats och under samma förutsättningar, så att du kan följa din utveckling korrekt. Kombinera gärna med att mäta vikten. Vikten visar ofta förändringar snabbare än midjemåttet, som kan ändras långsammare. Kom ihåg att du kan förbättra din hälsoprofil även om vikten inte förändras drastiskt. Ett mindre bukomfång innebär lägre risk för allvarliga sjukdomar. Medicinsk viktminskning i kombination med livsstilsförändringar är idag det mest effektiva sättet att förbättra ditt midjemått. Om du vill veta om du kan vara aktuell för behandling med de nya viktmedicinerna kan du boka ett kostnadsfritt bedömningssamtal här.