Hormoner styr mer än du tror

Kroppen har ett avancerat system för att hålla energibalansen stabil. Hjärnan, mag-tarmkanalen, bukspottkörteln och fettvävnaden kommunicerar ständigt med hjälp av hormoner för att styra när vi ska äta, hur mycket vi ska äta och hur energi ska lagras eller förbrukas. Hos personer med övervikt är ofta dessa hormonella system rubbade på olika sätt och resultatet blir att kroppen försvarar en högre vikt genom att öka hungern och minska energiförbrukningen även när man försöker gå ner i vikt.

‍

GLP-1: Ett viktigt mättnadshormon

GLP-1 (glukagonlik peptid-1) är ett hormon som frisätts från tarmen när vi äter. Det har flera viktiga funktioner:

• ökar mättnadskänslan
• minskar hungersignaler till hjärnan
• bromsar magsäckens tömning så att maten stannar längre i magen
• stimulerar insulinfrisättning när blodsockret stiger
• minskar frisättningen av glukagon, som annars höjer blodsockret

Hos många personer med obesitas verkar GLP-1-systemet inte ge samma kraftiga mättnadssignal som hos normalviktiga. Det kan bidra till att man fortsätter känna hunger trots att kroppen fått tillräckligt med energi.

Hur fungerar GLP-1-analoger?

GLP-1-analoger är läkemedel som efterliknar kroppens eget GLP-1-hormon men har betydligt längre effekt, till skillnad från kroppens egna GLP-1 som har en väldigt kort halveringstid. GLP-1-analoger påverkar hjärnans aptitcentrum och hjälper kroppen att återfå en mer naturlig reglering av hunger och mättnad. Många patienter beskriver att de:

• tänker mindre på mat
• blir mätta på mindre portioner
• känner färre sötsug
• lättare kan hålla nya matvanor över tid

Läkemedlen fungerar alltså inte genom att "tvinga" kroppen att gå ner i vikt, utan genom att påverka de biologiska signaler som reglerar aptiten.

‍

Leptin: kroppens energimätare

Leptin produceras i vår fettvävnad och fungerar som kroppens energisensor. När fettlagren är stora ökar leptinnivåerna. I teorin ska hjärnan då minska aptiten och öka energiförbrukningen. Problemet är att många personer med obesitas utvecklar leptinresistens. Det vill säga, deras hjärnor reagerar inte längre normalt på de höga leptinnivåerna, vilket innebär att kroppen fortsätter signalera hunger trots att energilagren är välfyllda. Leptinresistens är en viktig anledning till att övervikt är en kronisk sjukdom och inte bara ett resultat av livsstilsval.

‍

Ghrelin: hungerhormonet

Ghrelin bildas främst i magsäcken och brukar kallas kroppens hungerhormon. Det är en förenkling att säga att ghrelin är det enda hormonet som signalerar hunger, men det är ett av flera hormoner som kroppen använder för att få oss att äta mer. Produktionen av ghrelin regleras bland annat av magsäckens fyllnadsgrad: när magsäcken är mer utspänd så minskar utsöndringen av ghrelin och när magsäcken sen drar ihop sig så ökar utsöndringen. Efter en viktnedgång ökar ofta ghrelinnivåerna kraftigt. Det är kroppens sätt att försöka återta den energi man förlorat. Det är en av anledningarna till att många upplever intensiv hunger efter bantning och att vikten ofta kommer tillbaka. GLP-1-behandling kan bidra till att motverka denna ökade hunger genom att förstärka mättnadssignalerna.

‍

Insulin: mer än ett blodsockerhormon

Insulin är mest känt för att reglera blodsockret, men hormonet påverkar också fettlagring och aptit. Vid insulinresistens, som är vanligt vid övervikt, behöver kroppen producera mer insulin för att hålla blodsockret normalt. Höga insulinnivåer kan:

• öka fettinlagringen
• göra viktnedgång svårare
• bidra till ökad hunger 

När vikten minskar förbättras ofta insulinkänsligheten, vilket är en viktig hälsoeffekt utöver själva viktnedgången.

‍

Kortisol: stress och vikt

Kortisol är kroppens stresshormon. Kortvarigt är kortisol livsviktigt, men långvarigt förhöjda nivåer kan påverka både aptit och ämnesomsättning. En orsak till långvarigt för höga kortisolnivåer är långvarig stress. En annan vanlig orsak är sömnbrist. Långvarig stress med höga kortisolnivåer kan leda till:

• ökad hunger
• större sug efter energirik mat
• ökad fettinlagring kring buken
• sämre sömn, vilket i sin tur påverkar flera andra aptithormoner

På så sätt kan också stress och sömnbrist verka i en negativ spiral där kortisolen försvårar sömn vilket i sin tur ökar kortisolnivåerna vilket i sin tur leder till svårigheter att kontrollera aptit och vikt. Stress är sällan den enda orsaken till övervikt, men kan vara en viktig bidragande faktor.

‍

Sköldkörtelhormoner och ämnesomsättning

Sköldkörteln producerar hormoner som reglerar kroppens ämnesomsättning. Vid hypotyreos (underfunktion i sköldkörteln) sjunker energiförbrukningen, vilket kan bidra till viktuppgång och göra viktnedgång svårare. Däremot förklarar sköldkörtelsjukdom endast en mindre del av all övervikt. Hos de flesta personer med obesitas fungerar sköldkörteln normalt. 

‍

Därför försvarar kroppen sin vikt

En vanlig missuppfattning är att kroppen "vill" gå ner i vikt när vi äter mindre. I själva verket händer ofta motsatsen. När vikten minskar försöker kroppen försvara sina energireserver genom att:

• öka hungersignalerna
• minska mättnadskänslan
• sänka energiförbrukningen
• göra mat mer belönande

Det är en biologisk överlevnadsmekanism som utvecklats under människans evolution.

Det är också en viktig förklaring till varför långsiktig viktnedgång är betydligt svårare än många tror.

‍

Så kan medicinsk behandling göra skillnad

Obesitas betraktas idag som en kronisk sjukdom där biologiska mekanismer spelar en central roll. För vissa räcker kostförändringar och ökad fysisk aktivitet långt. För andra motverkar kroppens hormonsystem aktivt varje försök till viktnedgång. Då kan medicinsk behandling med GLP-1-analoger vara ett effektivt komplement till livsstilsförändringar. Genom att påverka de hormonella signalerna för hunger och mättnad blir det lättare att skapa ett energiunderskott utan ständig hunger. Behandlingen kombineras alltid med individuella råd kring kost, fysisk aktivitet och hållbara levnadsvanor för att ge bästa möjliga långsiktiga resultat.

‍

Sammanfattning

Övervikt och obesitas påverkas av ett komplext samspel mellan flera hormoner. GLP-1, leptin, ghrelin, insulin, kortisol och sköldkörtelhormoner hjälper tillsammans till att reglera hunger, mättnad och ämnesomsättning. När dessa system inte fungerar optimalt kan kroppen försvara en högre vikt och göra viktnedgång betydligt svårare. Därför handlar behandling av obesitas inte enbart om motivation eller disciplin, utan också om att förstå och behandla de biologiska mekanismer som ligger bakom sjukdomen. 

Modern medicinsk viktnedgång med GLP-1-analoger bygger på denna kunskap och hjälper många patienter att få bättre kontroll över hunger, mättnad och sin vikt på ett långsiktigt sätt. Vill du se om GLP-1-behandling kan vara rätt för dig? Gör vårt quiz och få svar på några minuter.