Att bedöma vad som är en hälsosam vikt handlar om mer än vad vågen visar. Kroppens totala vikt är bara en del av bilden och berättar ofta inte hela sanningen. Var fettet sitter, hur mycket muskelmassa man har och kroppens proportioner är egentligen viktigare mått för att bedöma hälsorisker. Därför använder sjukvården flera olika mått, framför allt BMI och midjemått, för att bedöma risker kopplade till övervikt.

Särskilt för den som överväger behandling med GLP-1-analoger som Ozempic eller Mounjaro är det viktigt att förstå vilka mått man ska titta på och vilka mål man bör sikta mot.

‍

Vad är BMI och vad mäter det?

Eftersom vikt kan vara ett trubbigt mått på hälsa behövs fler indikatorer för att få en rättvis bild av en persons kropp och hälsa. En man som väger 90 kg kanske inte är överviktig om han är 190 cm lång, medan en man med samma vikt men med en längd på 170 cm sannolikt skulle klassas som överviktig.

Ett sätt att få en bättre uppfattning är att använda BMI, Body Mass Index. BMI är ett etablerat mått som beräknas med hjälp av vikt och längd, och används både i forskning och inom sjukvården som en första indikator på om vikten ligger inom ett hälsosamt intervall. BMI tar hänsyn till din vikt i förhållande till din kroppsyta, som räknas ut med hjälp av din längd. 
‍

Formeln för att räkna ut BMI är enkel:

Vikt i kilogram delat med längd i meter i kvadrat = BMI.

Så om du till exempel är 1,60 m lång och väger 60 kg blir ditt BMI: 

60 kg/1,6²≈ 23 

‍

Vilket BMI visar på övervikt? 

Baserat på forskning om hälsorisker vid övervikt och undervikt har Världshälsoorganisationen (WHO) tagit fram gränser för BMI hos vuxna, som även används inom svensk sjukvård.

Gränserna är:

• Undervikt: under 18,5
• Normalvikt: 18,5–24,9
• Övervikt: 25–29,9
• Obesitas (fetma): 30 eller högre

‍

Är BMI ett dåligt mått på övervikt?

BMI är bättre än att bara titta på vikt, eftersom vad som anses vara en hög vikt beror på hur lång du är. På så sätt fungerar BMI som en bra första signal på övervikt, och de flesta med ett högt BMI skulle sannolikt må bättre av att gå ner i vikt – men inte alla. BMI tar inte hänsyn till kroppssammansättningen. En person med mycket muskelmassa kan exempelvis ha ett högt BMI men ändå ha förhållandevis lite kroppsfett. Hos äldre kan BMI också vara missvisande, eftersom ett normalt BMI ibland döljer låg muskelmassa. Därför behövs ofta ytterligare mått för att få en mer korrekt bild av hälsorisker och hur mycket kroppsfett man faktiskt har.

‍

Är midjemåttet det bästa att mäta för övervikt? 

Midjemåttet mäter mängden fett runt buken, vilket är nära kopplat till det som inom medicinsk forskning kallas visceralt fett – det fett som omger de inre organen. Till skillnad från fett under huden är visceralt fett starkare kopplat till risker för hjärt- och kärlsjukdom, typ 2-diabetes och andra sjukdomar. Ett normalt BMI utesluter därför inte att man kan ha förhöjd risk, precis som ett högt BMI inte alltid betyder hög risk. Ett för högt midjemått är tydligt förenat med en ökad risk för hjärt- och kärlsjukdom.
‍

Hur mäter man midjemått? 

För att midjemåttet ska vara användbart är det viktigt att mäta på rätt sätt. Det finns ett standardiserat sätt som används i forskningen och som även läkare ofta rekommenderar när man vill bedöma hälsorisker kopplade till vikt.

Så här gör du för att mäta din midja: 

1. Stå upprätt med avslappnad mage.
2. Placera måttbandet runt kroppen vid mittpunkten mellan nedersta revbenet och höftbenets övre kant. Det brukar vara strax över naveln. 
3. Andas ut normalt och läs av måttet utan att dra åt måttbandet.
   ‍

Vad är ett bra midjemått?

Precis som med BMI finns gränser man brukar utgå från, men till skillnad från BMI skiljer sig gränserna åt mellan män och kvinnor. Det beror på att män och kvinnor generellt lagrar fett på olika sätt och har olika kroppsform.

Man brukar dela in risknivåerna i ”måttligt förhöjd risk” och ”hög risk” för hjärt- och kärlsjukdom. De internationella riktlinjer som används inom svensk sjukvård anger följande gränser:

Kvinnor

• Måttlig risk: 80 centimeter eller mer
• Hög risk: 88 centimeter eller mer
  
  

Män

• Måttlig risk: 94 centimeter eller mer
• Hög risk: 102 centimeter eller mer
  
  

Högre midjemått innebär mer visceralt fett, vilket är en bättre signal för ohälsosam kroppssammansättning än BMI enligt forskning på området. 

‍

Tolkning av BMI och midjemått tillsammans

Forskning visar att BMI tillsammans med midjemått är klart bättre än något av måtten i sig, för att bedöma risken för hjärt- och kärlsjukdom. När både BMI och midjemått används får man en mer komplett bild av kroppens hälsostatus.

Grafiken nedan visar sambandet mellan BMI och midjemått, och hur man kan ha ett normalt BMI men ändå en hög risk för hjärt- och kärlsjukdom.
‍

‍

Vad gör man om man har högt BMI och midjemått? 

För den som har både högt midjemått och högt BMI kan behandling med GLP-1-analoger vara ett alternativ. GLP-1-analoger som Mounjaro och Ozempic hjälper till att kontrollera aptit och mättnad, vilket underlättar förändringar av livsvanor och leder till viktnedgång samt lägre midjemått. Forskning visar att GLP-1-analoger ofta är mer effektiva än enbart livsstilsförändringar både för att gå ner i vikt och för att hålla vikten efter en viktnedgång. Läs mer om vilka som kan behandlas med GLP-1-analoger. 

Om man inte kan behandlas med GLP-1-analoger är livsstilsförändringar fortfarande det mest effektiva sättet att gå ner i vikt och förbättra hälsan.

De viktigaste faktorerna för att lyckas gå ner i vikt utan mediciner är:

• Ta reda på ditt dagliga kaloribehov: en tumregel för en inaktiv person är 30 kilokalorier (kcal) per kg kroppsvikt. För någon som väger 80 kg blir det cirka 2400 kcal per dag.
• Ligga i kaloriunderskott: ät färre kalorier än du gör av med för att gå ner i vikt.
• Ät mindre energitäta livsmedel: mat med stor volym men få kalorier gör att du kan bli mätt med färre kalorier. Exempel: jordgubbar eller sallad. 
• Regelbunden fysisk aktivitet: både konditionsträning och muskelstärkande övningar. Mer styrketräning ökar muskelmassan, vilket höjer förbränningen över tid.
• Tillräcklig sömn och stresshantering: sömnbrist kan påverka hunger- och mättnadshormoner samt ämnesomsättningen negativt.

Individuella råd bör alltid ges av hälso- och sjukvårdspersonal, särskilt om du har underliggande sjukdomar eller om dina mått förändras snabbt. Diskutera med din läkare vad som är bäst för just dig.

Om du vill veta mer om medicinsk viktnedgång kan du boka ett kostnadsfritt bedömningssamtal med en läkare eller sjuksköterska.

‍

Källor:

^{WHO om BMI} 

^{Folkhälsomyndigheten om obesitas och övervikt}

^{Internetmedicin om gränser för obesitas och övervikt}

^{MIdjemått i kombination med BMI bättre mått på övervikt}

^{Livsmedelsverket om livsstilsval för viktnedgång}